ehertzman

det vore en skymf att beskriva machu pichu med ord...

Men de var sa javla vackert! jag var nara att inte klattra whanapichu *berget bakom machu pichu* men jag gjorde de! och broder jag slog era sma klattringar med hast langder! det tog en timme och de var RAKT upp!  Pa vissa stallen var trapporna 2 cm  hoga och pa andra var de 20 cm hoga, Jag fick Klattra, efter ca 5 minuter var jag sa trott att jag ville do. jag funderade pa att vanda men jag tankte. Nej, Jag tanker da fan inte ge upp! efter 30 minuter var jag redo att skriva mitt testamente, jag svettades det var kvaft och det borjade att regna. efter 1 timme sa var jag uppe.. eller min kropp var upp, sjalv var jag pavag upp till var herre for jag var helt dod i skallen, Men jag kom upp och sammlade mig. Jag hittade en liten plats dar jag stod helt tyst i 10 minuter och holl ett litet tal for den eller det som hade skapat detta... och jag grat.. Jag grat for att jag hade tame fan gjort det. jag har tagit mig ifran den lilla staden sundsvall till Peru och Machu pichu! detta var en av mina drommar, att se machu pichu. jag hade lyckats att forverkliga en drom, en san harlig kannsla av lycka innfan sig hos mig och den ar fortfarande har. Jag vet att jag har sagt det forut men jag sager det igen. Bara man vill sa kan man!

dagen efter tog jag bussen till Lima. jag satt med 3 andra killar ifran tyskland och Irland. Jag hade drommt att jag krashade i en bil, och jag sa till killarna att vi kommer att krasha om 3 och en halv timme. och de 2 tyska killarna sa, det hander alltid nagot med bussens hjul eller fonster ruta nar vi aker... runt 10 alltsa 4 timmar efter vi hade lamnat Lima. hade folket borjat slummra in och lyset var slackt. jag satt framme vid de stora fonstret och sag vagen framfor mig, vi akte langs serpentin vagar for vi holl pa att ta oss ner fran berget. vi skulle gora en U svang och jag sag berget och tankte. NEJ VI HINNER INTE SVANGA.

och nej. vi hann inte svanga. PANG sa de, alla vaknade i bussen och jag nop mig i armen for att se om jag var levadne eller ej. jag var levande! men med bussen var det varre, varje gang vi gjorde en vanster svang sa lat den. Och ja. vi fortsatte sa klart att kora! vi kom till en benstinstation och busschauforen tejpade busen.. TEJPADE BUSSEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! i sverige skulle de ha bytt buss och ringt aftonbladet allt inom 1 minut. men inte i Peru. vi hade fortfarande ca 20 timmar kvar att aka, och vi akte dom. det var mycket vagarbete och alla vagarbetarna fick sig ett riktigt gott skratt nar det sag varan rangliga buss lunka forbi.

Just nu ar jag i lima och pa mandag drar vi tillbaka till mancora, de ska bli sa himla kul att traffa claudia harley och alla de andra igen!

Jag redo for strand party I mancora